Ibland dyker saker upp som enblixt från en klar himmel (uttryck) och det är väldigt svårt att förstå. Man förstår inte det man hör och man förstår faktiskt ingenting. Man säger "jaha,ok då vet jag", lägger på luren och fattar ingenting. Jag tänkte att "poletten kanske trillar ner (uttryck)" bara jag får se det med egna ögon. Jag har aldrig sett en död människa. Försökte att förvänta mig ingenting. Ingen rädsla, ingen sorg eller lättnad. Jag släppte aldrig min sambos hand. Men istället för att känna något av det jag försökte undvika att känna, eller just därför, så kände jag ingenting. Där låg någon i en säng, fint inlindad i en filt på en säng och med ett tänt stearinljus. Men det var ju inte hon. Hon var borta. Jag fick ingen känsla av att hon var död. Hon var ju inte ens där. Inget liv, inget leende, inga känslor. Jag tog inte farväl av henne där vid sängen, jag tog farväl dagen före när jag pratade med henne i telefon och vi avslutade med "jag älskar dig". Sedan dess har jag undrat "Vart tog hon vägen"? Tror man på det så är hon väl i himlen nu. Men hur ska jag kunna känna det? Jag känner inte det. Hon är bara försvunnen.