Inget direkt att tillägga angående den sista deltävlingen. Alcazar var som förväntat. Svängigt värre, i klass med "Stay the night". Den enda värd att nämna egentligen. Ammotrack är det enda rockbandet som platsar i finalen.

Vad gäller andra chansen så offra alla era pengar på JEM, dom enda av andra chansen-deltagana som passar att representera Sverige i Eurovision Song Contest. Grym party-låt, tar säkert inte hem hela skiten, men kommer att spelas på europas alla klubbar efteråt   

Vaa?

Vad är problemet med Norge? Gav vi dom en massa skit när medaljerna haglade över dom? För det gjorde det väääldigt länge. År efter år var det Norge i topp. Typ hela 90-talet och en bit in på 2000-talet. Nu är det dax att dela med sig och glädjas över att andra får vinna någon gång. Skärpning!

Mello då.

Den enda låten som väckte mitt intresse var faktiskt "Busy doin nothing". Helknasigt egentligen, men ska man sticka ut på något sätt i Eurovision så gör denna låten det. Hade gärna önskat en annan show/kläder etc. Överraskande för mig att den gick vidare dock för jag trodde inte att den gick hem hos den stora skaran människor   .

Fö inte mycket att nämna... Inte otippat gick Oscar Zia vidare. Klämkäckt men ingen vinnare. State of Drama helt okey, Dr Alban lät som han brukar men 90-talsmusiken är väl passé. Hoppas på ett uppsving nästa lördag  

Arg, då hela inlägget bara poff...var borta!

Nöjer mig nu med... Grattis Sanna Nielsen till en underbar låt, ett fantastiskt framträdande och vinsten i Melodifestivalen 2014. Krävs en "Euforia" för att slå "Undo".  

Japp, då var det igång igen. Som vanligt tycker man att årets låtar mest är skit. Märkligt nog så kommer dom hissas till att så småningom vara väldigt bra. Antagligen behövs det flera lyssningar för att verkligen hitta den "rätte". Fanns i princip bara 3 låtar som är värda att nämna från den första deltävlingen. Visst, med normala mått fanns det ett par till och tom nån som var bättre. Men här går vi efter Melodifestival-mått och Eurovision-mått. Dom 3 är Yohio, Ellen och Helena P. Dock verkar inte Eurovision-publiken vara redo för Yohio. Tror att något liknande inträffade 2007 när den överlägsnaste låten i Eurovisions historia enligt mig, "The worrying kind", inte direkt gillades i övriga Eurovision-Europa. Jag fattade inget. Glammet, framförandet, den briljanta låten...? Ellen B har däremot något som går rakt in i hjärtat,började lipa när jag hörde låten för andra gången...Vilken röst! Faller säkert inte alla i smaken men den gick rakt igenom mig. Ungefär som Adele   . Det fattades något i Helena P's framträdande. Eller i låten? Kanske var dn en aningen tunn...Kanske behövdes det en större scenshow. Kanske en violinist, eller lite grekisk dans? Helt okey låt förövrigt och kan se den i Eurovision, den passar där, men mest som utfyllning.

Ibland tar det slut. Inspirationen, lusten att gå upp ur sängen eller ens lusten att leva. Hamnade där igen. Hur mycket olycka kan drabba en människa liksom? Det är en sak att dra ner sig själv i fördärvet som jag gjort tidigare, det är en helt annan sak när man drabbas av olycka efter olycka, sorg efter sorg... Man kan inget göra, bara acceptera. Har aldrig känt mig så här nere och på det här sättet. Hopplöshet, tomhet och uppgivenhet. Tänker ändå försöka att skriva...om helt normala saker. Som om inget har hänt...