Är det här samma person?

Ja, det är det. This is me. Hur kan man känna två så olika saker. Eller är det inte som jag känner? Är den ena texten påhittad? En illusion av vad jag är? Vilken är den riktiga jag? Är jag schizofren? Är det ett vanligt fenomen, olika dagar bara? Ibland tar det ena jaget över och blir lite för dominerande varpå det andra ger det första en rejäl snyting. Eller gömmer sig bakom och vill inte skapa mera konflikt än vad som redan är?

I mitt hjärta är jag den starka personen, men känner bara svaghet. Jag är “Buffy the Vampire Slayer” som gömmer sig under sängen. Jag kan förflytta berg, men nöjer mig med pappershögar på köksbordet.

Jag är en svag person. Jag tenderar att se negativt på livet. Jag känner mig ofta nere och villrådig. Den glada framtoningen är bara en fasad. En fasad för att dölja allt som jag känner. Jag har länge lidit av oro som bl.a yttrar sig i ett maniskt bitande på naglarna. Det har jag gjort sedan jag var liten. Jag har mycket dåligt självförtroende. Jag känner mig kuvad. Jag orkar inte gå ur sängen på morgonen. Jag vågar inte prova nya saker i livet. Jag väljer hellre en trygg väg där man i förväg vet hur det slutar. Jag lever inte fullt ut.

Jag är en glad, positiv tjej med glimten i ögat. Har alltid nära till skratt och ser alltid fram emot det som händer i livet. Jag är bra på att dra med mina vänner i den positiva andan när vi träffas. Jag är självständig, orädd och går min egen väg. Jag bryr mig inte om vad andra tycker eller gör. Jag är en stark person och skulle aldrig låta någon köra med mig. Jag är diplomatisk och ser gärna saker ur olika synvinklar. Jag dömer ingen på förhand. Jag försöker varje dag göra saker som ger andra människor större förståelse. Jag försöker varje dag att rädda världen.