Jo men det klart att jag borde ha en riktig blogg som handlar om något specifikt och fångar andra människors intresse. Nu var ju inte detta min mening från början ens, jag hade ju bara tänkt att använda den som någon sorts avfallskvarn och/eller bollplank...om nu någon annan råka läsa den. Jag skulle oxå kunna skriva om hur min dag varit, vad jag har gjort och vad som hänt etc.

Jo, jag vaknade, åt frukost...2 koppar kaffe och en macka med gammal ost...åkte till jobbet, hämtade barnet, sedan hem laga mat, därefter stallet och den ynka timmen som var kvar av dygnet spenderades framför tvn. Jippi! Den bloggen kan man leva länge på.

Som tur var ser inte alla dagar ut sådana längre. Men dom har gjort. Total waist of a life. Det var ju så jag inte ville att livet skulle se ut. Av någon konstig anledning hamnade jag där ändå. En orsak är faktiskt att jag skaffade barn. Kanske visste jag att det skulle bli så här och därför har jag heller aldrig haft någon längtan efter barn. Ibland kan man dock inte rå över det som händer och jag skulle ju idag inte vilja byta bort mitt barn för 20 kameler ens.

Kanske är det mitt undermedvetna/mitt medvetet grubblande som ställt till det med en massa regler om hur man lever när man har barn. Kanske är det skuldkänslorna över att jag oplanerat fört han till denna världen, utan plan eller längtan efter honom. Han är ändå medelpunkten i mitt liv. Och han ska få ett bra liv. Med allt som jag fick och allt som man ska ge ett barn. Här ska inget lämnas åt slumpen. Och därför ställs mycket annat åt sidan. Men alla har en gräns för hur mycket man kan ge. Det fick jag erfara för ca 1,5 år sedan när jag helt plötsligt tappade all lust att leva. Varför gå upp ur sängen på morgonen? Ville hellre sova och drömma om en helt annan värld. Även en mardröm välkomnades, allt var bättre än den verkligheten jag levde i.

Det är bättre nu. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli helt bra. Jag vägrar äta mer mediciner i alla fall. Lösningen bestod istället av att jobba halvtid. Sedan började jag även äta ett helt fantastiskt naturpreparat.Jag fick ny kraft. Mest fysiskt först men i och med känslan av att orka mera än vad man gjorde tidigare så lyftes även humöret och framtidstron.

Tyvärr så ger inte halvtidsjobb någon vidare ekonomi men jag hoppas att jag ska klara mig ett tag till. Lägger dom andra 50%en på mina hästar, dels för att dom ger mig mycket glädje och lugn men också i hopp om att dom ska kunna hjälpa till ekonomiskt. Fritid och socialt umgänge är väl förnärvarande obefintligt. Dom lediga timmar som ges på kvällarna går till mitt barn och ensamheten som jag av någon anledning måste ha för att kunna slappna av och funka som människa. Jag får svårt att hantera tankar och planering om det hela tiden är liv runt omkring tex människor som pratar . Har under hela livet undvikit vissa saker för att jag behöver lugn och ro. Kanske var det det som gav mig känslan av ett sorts utanförskap...