Oj vad jag känner att jag måste förtydliga det jag skrev i mitt tidigare inlägg. JAG vet ju vad jag menar men det är säkert svårt för andra att förstå vad jag eg menar när jag inte skriver det.

Jag menar INTE att jag fogar mig är samma sak som att jag lyder min mans minsta vink och låter han kontrollera allt jag gör. Ibland, visst, när jag inte har något annat för mig, men det är oxå det som kallas att ge och ta.

Nej, jag menar att jag fogar mig inför det faktumet att han faktiskt lägger sina smutsiga strumpor här och var, likaså kläder. Att han inte rört dammsugaren på 5 år, eller diskmaskinen på typ 3, eller att han ibland inte fäller ner toalocket eller städar toaletten efter sig. Att han varje dag drar in en hel del smuts eller låter tallriken stå kvar där han precis suttit. Jag gnäller inte och gapar över detta. Han är man, han förstår inte alltid vad jag säger, vad jag menar och han ser absolut inte det jag ser. Jag drar inte fram jämställdhetsfrågan, rättvisefrågan eller sätter ner foten. Jag fogar mig. Han jobbar heltid, jag jobbar halvtid, jag kan väl plocka undan efter honom då. Visst svär man för sig själv ibland men jag gör ingen större grej av det.

Och vad gäller relationer och kvinnor som slänger ut män så finns det såklart en massa om och men och ifall och undantag etc. Gråzonen är oändlig. Varför inte se det svart eller vitt istället? Någon kanske kommer till insikt eller får sig en tankeställare

Lyssnade på radio igår och fick höra x antal åsikter om och av Ulf Brunnberg. Nånting om att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män. Många fnyser åt den här åsikten och menar "varför ska det vara så?" (fast med lite hårdare ord) Nä, det ska inte vara så. Men varför kan det inte få vara så? Varför måste allt ställas på sin spets? Varför ska det överdrivas så att det nästan mera känns som ett tvång att som kvinna ta lastbilskörkort bara för att visa att jag minsann kan? Gå ut med sina tjejkompisar var och varannan helg för att statuera exemplet att " jag låter mig inte tyglas", eller nåt. Kan ha kommit helt ur kurs där varpå jag fortsätter med annan vinkling.

Slitningar och osämja i förhållande beror till stor del av? Ökandet av jämställdheten som gör kvinnor till hemmets diktatorer? För att vi ska visa att vi kan! Jag tycker att "kvinnor-kan"-kampanjen är överdriven. Jag tycker vi ska ha lika lön, självklart, men för den skull behöver vi inte hela tiden propagera för att män ska göra "kvinno-göra" och kvinnor ska ta "mans-jobb".

Ett resultat av detta kan bli (hos mig finns inga gråzoner) att I ett förhållande kommer En alldeles för dominant kvinna antagligen att skapa en undergiven man, som känner sig totalt överkörd, knappt vågar prata med andra människor och i smyg tar till flaskan som tröst. (?) Eller så kommer mannen, som är ett lejon med stolthet och som inte låter sig köras över, istället bli utslängd med huvudet före. (?) Det sjuka är att jag stött på dessa personer, allt för många gånger. Följden blir sen, att kvinnan som slängt ut sin man antagligen inte kommer att hitta någon ny. Hon kanske inte vill leva med en mes (eller toffel) och då finns tyvärr bara lejonen kvar (varför skulle det finns några andra män?) Lejon har hon ju provat på och det fungerar bevisligen inte. Även om hon hinner avverka en del män innan den insikten kommer till henne. Alternativ två är att hon faktiskt vill leva ihop med en mes och då är det bara att hoppas på att mannen trivs med att vara mes utan att ta till flaskan. Mannen som blev utslängd kommer antagligen söka efter en mera timid och underlägsen kvinna (?) för att undvika karambolaget som var i det tidigare förhållandet. Och även här får man hoppas att den timida kvinnan trivs med sin plats och inte tar till flaskan.

Ha ha ha, klockrent. Jag är den timida kvinnan! Jag undviker konfrontationer då jag alltid förlorar dom. Jag fogar mig. Jag vill inte ha en mes. Jag lever fortfarande med hopp om att en dag, en dag kommer jag på hur jag ska sätta honom på plats. Utan att höja rösten och gapa och gnälla för det fungerar inte på ett lejon. Och jag är trött på att göra det också. Det är mycket skönare i ett hem som är tyst. Så sluta propagera att kvinnor kan! Vissa av oss kanske rent utav trivs med detta (?)

Och ta det här inlägget med en nypa salt. Peace and love!