Skärpning Sverige!! Malcolm B var ju självklar i finalen!

Johnny Takter?                   Magnus Uggla?

Vad säger man? Tom solbrillorna :))

Varför säger alla att man ska vara ärlig och säga vad man tycker? Släpp ut det du har inom dig! Jag tillämpar sällan detta. Sitter och håller på allt. Håller inne till jag spricker. Eller till jag blir deprimerad och vägrar umgås med människor.

En dag tänker man "skit samma" jag tänker inte hålla inne. Man ställer sig upp, och säger vad man tycker. Utan att småskratta, himla med ögonen för att dölja allvaret och utan att brusa upp eller verka ofint otrevlig utan bara rak i vad det gäller.

Pang, en rejäl käftsmäll.

Det är vad som händer när man öppnar munnen. Nä, stryka medhårs och slicka röv, det är vad livet går ut på.

Och det här med sms, twitter, facebook osv...någon skriver någonting och det är helt omöjligt att tolka exakt vad personen menar. Är det ironi? Är personen arg eller är det skrivet med glimten i ögat? Är det ett busstreck? 100 människor kan tolka en text på 100 olika sätt. Osämjor och missförstånd skapas, över några löjliga bokstäver. Är inte så hemma på twitter och liknande men FB är en fet skvallerblaska. "Det har jag läst på FB". Oj, vad det pratas om saker på FB, funderar faktiskt på att lägga ned skiten som är så beroendeframkallande att när man vaknar på nätterna så måste man kolla FB i mobilen! Och såklart, om man skriver någonting annat på FB än "jag åt, jag sov, jag sket" så tolkas det  på olika sätt av dina 200 "sk" vänner... Bla, bla,bla,bla,bla... Helt plötsligt känns det som att man är ovän med en massa folk och man vet inte ens vad som hänt? Jag är absolut inte oskyldig, jag har oxå mina dåliga dagar, därför funderar jag på ett brejk...

Men jag tänker inte umgås med en massa människor istället. Jag orkar inte låtsas...har gjort det hela livet. Snälla, söta jag som inte gör en fluga förnär och inte har något ont att säga om andra. Jag måste ha det väldigt bra. *kräks*

Ska skaffa mig en stuga, längre ut i skogen än vad jag bor nu. Där man inte behöver be om ursäkt, tänka på vad man säger eller visa upp sig från sin bästa sida som bara är en fasad. Bara skog, ett par katter, hästar, en öppen spis och tystnad... Silence...smaka på den.

Oj, en svart dag idag. Lätt hänt när man ligger sömnlös på nätterna och tänker på sån här skit. Pöss!

X-factor

X-factor

X-factor

X-factor

X-factor

X-factor

X-factor

X-factor

Malcolm B

X-factor

X-factor

X-factor

X-factor

X-factor

X-factor

Hiss: faktumet att någonting faktiskt kan gå med mig och ej emot

Diss: att man trots en del framgång fortfarande kan hitta små negativa ting att fokusera på

Vägra: ge efter pga samvetskval.

Måste: vägra att ge efter pga samvetskval? 

Det var en gång en häst med stenskräck. Hästen såg stora stenar, små stenar, mellan stenar, ensamma stenar, stenar i grupp, stenar på linje, stenar på stenar, svarta stenar, vita stenar och gråa stenar. Hästen var övertygad om att dom alla hade samma mål, att äta upp hästen.

Varje dag som hästen var ute i skogen och sprang så satt dom där, dom vita, ensamma, svarta, stora och stenarna i grupp. Alla väntade på rätt tillfälle, att hoppa på hästen, tvinga den till marken och sedan äta upp honom. Hästen var övertygad om detta. Trots att han nu säkert varit ute och sprungit i skogen ett hundratal gånger utan att något hänt. Men en dag, då skulle det hända. Och hästen ville ju inte vara oförberedd. Varje gång han såg en sten så försökte han springa så långt ifrån den som han kunde. Sprang han dessutom riktigt, riktigt fort så fanns det ju en chans att stenarna inte upptäckte honom.

Varje dag så försökte hästens människa förklara för honom att stenar är döda ting. Dom lever inte och dom kommer absolut inte att hoppa på honom. Hästen kunde ändå inte förstå detta. Han var ju så övertygad. Han såg det liksom på dom. Allihopa. Stirrande.

Hästens människa kommer antagligen alltid vara tvungen att försöka förklara detta för hästen. Hästen kommer aldrig förstå. Han kommer att fortsätta springa fort och så långt ifrån stenarna som han kan.

Hästen har stenskräck

//Finish First

Har du inte så måste du...se den. En helt otroligt bra serie som i USA sänds på AMCtv. Kan inte för min värld förstå varför egentligen, borde inte vara min typ av underhållning. Tog emot att titta på första avsnittet...blä...Men nu kan jag inte sluta. Antagligen för att den innehåller allt. Krig, kärlek, relationer, känslor, olidlig spänning, sorg, humor och rädslor. Dock bör man tåla en del skrämmande bilder...det som eg inte är min typ av underhållning...även om man vänjer sig efter ett tag. Man bör heller inte sitta och äta samtidigt som man tittar på den här serien. Det man stoppar in i munnen har en förmåga att inte riktigt smaka som det brukar. Jag lovar att du kommer att få se saker du aldrig sett förut och känna saker du aldrig kännt förrut. Se den!

Hiss: att trädgårdsmöblerna och en del annat krims fick komma in under tak idag.

Diss: soffpotatissyndromet, som gjorde att det var svårt att få något annat än det ovan nämnda uträttat. Söndags-slapp - blä.

Vägra: sitta ner o glo på Facebook i hopp om att inspirationen ska komma som en våg och skölja över

Måste: ta en kaffe till....