Jösses, det finns många råd och rön. Inget är generellt eller med 100% säkerhet men det är ändå så pass intressant att man kan ha det i bakhuvudet.
Om hästen tar korta steg och verkar ha ont i ryggen så är det stor chans/risk att smärtan sitter i länden. En häst som tex fattar korsgalopp ofta kan ha problem med leden mellan ländkota och korsbenet.
Apropå rygg, "kissing spine" kan utvecklas från ömma hovleder då hästen spänner sig mycket och länge i ryggen. Kissing Spine kan oxå bero på att hästen kastrerats stående! De ni. Kastreringen kan ge en spänning i ett ljumskband som i sin tur påverkar ryggen.
Sen är det inte bra att spruta med cortison i ryggen för många ggr, inte bra någonstans ikroppen förvisso, då hästen blir svår att påverka med massage där.
Dom 3 sista kotorna i ländryggen är rörligare och 20% av rörligheten i ryggrörelser sitter i länden.
Kissing Spine och lösa benbitar är inget man kan känna. Det måste röntgas fram. KS sätter sig som spänningar på andra ställen runt ryggen.
Massage och stresspunktsbehandling kan öka hästens kapacitet med 20-30%.
40-60% av hästens massa är muskler.
Smärta i inre organ kan ge mekaniska och muskulära problem.
Man ska inte använda liniment mitt uppepå hästens rygg och ryggrad. Känsliga för temperaturskillnader där och kan bli ömma i ryggen.
Ligamentet mellan tonutskotten kan förbenas med tiden efter tex en inflamation och bilda pålagringar i ryggen.
Har du en häst med ryggproblem så behöver du antagligen ändra träningen för hästen så att den kan fungera fullt ut. Bästa rehab för ryggen är lös galopp med bock och bus och skritt och massage :)
Hästar har väldigt sällan bogledsproblem. Då skulle dom inte kunna lyfta benet. Det är oftast muskulaturen i bogen som är problemet. Och då kompenserar dom oxå ofta mot något annat.
Gallor beror bla på dålig cirkulation och tarmen, men det visste vi väl.
Ett område på hästen som är varmt men inte svullet bör tas allvarligare än ett område som är svullet men kallt.
Boktips: "Hästens konvalescens" av Gustaf Björck och " Hästen i rörelse" av Gillian Higgins
Lycka till med studerandet! :)

Oj oj, korvstoppning. Det bara snurrar runt i hjärnan. Många AHA upplevelser och självklarheter. Det jag fastnade vid dag 3 var om gaffelband och brunst. Plus lite mera om skelettet. Gaffelbandskada är oftast inget som bara kommer utan det är ett utmattningsfenomen. Någonting som pågår länge innan det blir till en skada. En gaffelbandskada blir aldrig utläkt. Senan kräver skötsel och omtanke livet ut. När den är akut kyl, men sedan ska den bara ha värme.
Vad gäller brunsten så kan hormonförändringen skapa spänning i muskler. Stona kan bli känsliga för foderbyte och "täckesbyte", tex för varmt täcke.
Träningsvärk är inte mjölksyra som blivit kvar i kroppen. Normalt försvinner mjölksyran på 30 min efter arbete. Den behålls inte i flera dagar.
Under en sjukdomsprocess i benen så blir hästarna svaga i resten av kroppen. Den bygger tex inte muskler då.
Krubbitning är stressrelaterat. Sätt EJ på krubbitarrem då detta kan skapa mera stress hos hästen då den inte kan dra in luften som den är van vid.
Många muskler runt revbenen är respiratoriska och har med andningen att göra. Andningen påverkar musklerna.
Allt som skapar cirkulation i kroppen kan oxå ge smärta. Liniment, magnettäcken etcetc
Om du duschar hästen efter arbete och något ben torkar fortare så har detta ben tagit mera belastning. Det har skapats mera värme i det benet.
Dag 4 var en dag som handlade om leder! Tjoho!
Ledbrosket är jätteviktigt. Sköt om ledbrosket genom att sköta tarmen, med rätt foder och bra dricksvatten. Det vi äter hamnar i lederna så ÄT INTE SKIT.
Var jätteförsiktig med hästens nacke. Förlängda märgen sitter där och ett brutal behandling kan ta död på hästen. Skippa gärna grimma i hagen för att spara på trycket på nacken.
Tungan är ett balansorgan. Stäng inte igen munnen på hästen för den visar mycket där. Blir den gapig och tjafsig i munnen så beror det på nånting. Kanske att man begärt mer än den orkar och då visar en spänning, eller så har man begärt nånting nytt och då försöker hästen balansera upp detta med munnen.
Det är inte hästens ryggkotor du känner på ryggen utan tonutskott och mellan dom finns inga diskar. Om någon sk "kotknackare" försöker inbilla dig att han eller hon knackar loss kotor och diskar i ryggen så tro inte på det. Möjligtvis så släpper dom bara på spänningar i musklerna runt ryggraden. Å nej, hästar kan inte drabbas av diskbrock eller ischias.
I en studie av Christopher Jonston så hade 0,5 av 100 hästar ett fel på SI-leden. inte alls så många som annars i dagsläget behandlas för detta, modefluga? Det är ett komplext område med mycket struktur och drt är troligare att det är problem med något ligament snarare än SI-leden.
Unga hästar får ont i bakknän om dom går för mycket på hårt underlag. problem med bakknän kan oxå bero på mineralbrist.
Till slut lite om foder :) betfor innehåller Pectin och det irriterar i hästens tarm. Socker är inte bra och silaget vi grr hästar idag innehåller redan socker. Var försiktig med kli, innehåller mkt fosfor. Äpplen är inte riktigt bra heller. Dom stör hästens Ph-värde i magen och leder.
Glasklart va? Ta hand om era pållar!

Tänkte att jag kanske kan lära mig det här lite bättre genom att dokumentera det. 2 dagar har gått och gårdagen ägnades åt muskeln och dess delar. Tex att muskelcellen innehåller 2 viktiga proteiner - Actin och Myosin. Proprioceptorer talar om för hjärnan hur muskeln fungerar eller inte fungerar och hjärnan skickar tillbaka signaler ang hur muskeln ska agera i olika fall. PP är inte riktigt vakna i en häst som går på bete, musklerna har fyllts med en del vätska, och man måste träna upp koordinationen på hästen igen. PP fungerar heller inte bra på spända muskler.
Snubblighet kan bero på att energiupptaget i tarmen fungerar dåligt och töjbarheten i senor och ledband påverkar energin och snabbheten i steget. Sedan fick vi lära oss om muskelpalpation och teknikerna man använder. Lyftgrepp, tryckglidning, fingertoppstryck och glidfriktion. Alla provades sedan av 19 elever på Marinas 3 mkt tålmodiga hästar :)
Den här dagen har ägnats åt skelettet och och det har varit hur intressant som helst! Halskotor, tonutskott, bogben, armbågsben, kotben, griffelben, korsben, höftben, bröstben etc etc Sammanlagt 205 ben i hästen! 34 bara i skallen! Ben kan bildas "direkt" ur bindväv från benhinnan eller "indirekt" från brosket i tillväxtzonerna.
Sadel får ej ligga längre bak än tornutskott nr 18...bara att räkna ryggkotorna. Svanskotorna innehåller ingen ryggmärg och ryggraden slutar i korsbenet.
Pekar hästens svans åt ena sidan beror detta ofta på en spänning i den sidan den pekar åt.
Bromsa inte tvärt när du har hästen bakom i trailer eller lastbil. Kan skapa kompressioner i svanskotan med vätskebildning i ryggen som följd. Som sedan tex skapar dåliga resultat på tävling eller träning den dagen.
Lite matnyttigt ang patella. Patellahästar ska inte klättra, gå i snö, gå över bommar eller göra volter förrän dom är tillräckligt starka. Vissa kommer aldrig att kunna göra dessa saker. Dom travar oxå ofta lite bakom sig och har svårt med ryggning och avsaktningar.
Det praktiska idag har bestått av att leta olika ben och utskott på dom tåliga pållarna. Även lite nya grepp och tekniker för massage på halsen :)

Oj vad jag känner att jag måste förtydliga det jag skrev i mitt tidigare inlägg. JAG vet ju vad jag menar men det är säkert svårt för andra att förstå vad jag eg menar när jag inte skriver det.

Jag menar INTE att jag fogar mig är samma sak som att jag lyder min mans minsta vink och låter han kontrollera allt jag gör. Ibland, visst, när jag inte har något annat för mig, men det är oxå det som kallas att ge och ta.

Nej, jag menar att jag fogar mig inför det faktumet att han faktiskt lägger sina smutsiga strumpor här och var, likaså kläder. Att han inte rört dammsugaren på 5 år, eller diskmaskinen på typ 3, eller att han ibland inte fäller ner toalocket eller städar toaletten efter sig. Att han varje dag drar in en hel del smuts eller låter tallriken stå kvar där han precis suttit. Jag gnäller inte och gapar över detta. Han är man, han förstår inte alltid vad jag säger, vad jag menar och han ser absolut inte det jag ser. Jag drar inte fram jämställdhetsfrågan, rättvisefrågan eller sätter ner foten. Jag fogar mig. Han jobbar heltid, jag jobbar halvtid, jag kan väl plocka undan efter honom då. Visst svär man för sig själv ibland men jag gör ingen större grej av det.

Och vad gäller relationer och kvinnor som slänger ut män så finns det såklart en massa om och men och ifall och undantag etc. Gråzonen är oändlig. Varför inte se det svart eller vitt istället? Någon kanske kommer till insikt eller får sig en tankeställare

Lyssnade på radio igår och fick höra x antal åsikter om och av Ulf Brunnberg. Nånting om att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män. Många fnyser åt den här åsikten och menar "varför ska det vara så?" (fast med lite hårdare ord) Nä, det ska inte vara så. Men varför kan det inte få vara så? Varför måste allt ställas på sin spets? Varför ska det överdrivas så att det nästan mera känns som ett tvång att som kvinna ta lastbilskörkort bara för att visa att jag minsann kan? Gå ut med sina tjejkompisar var och varannan helg för att statuera exemplet att " jag låter mig inte tyglas", eller nåt. Kan ha kommit helt ur kurs där varpå jag fortsätter med annan vinkling.

Slitningar och osämja i förhållande beror till stor del av? Ökandet av jämställdheten som gör kvinnor till hemmets diktatorer? För att vi ska visa att vi kan! Jag tycker att "kvinnor-kan"-kampanjen är överdriven. Jag tycker vi ska ha lika lön, självklart, men för den skull behöver vi inte hela tiden propagera för att män ska göra "kvinno-göra" och kvinnor ska ta "mans-jobb".

Ett resultat av detta kan bli (hos mig finns inga gråzoner) att I ett förhållande kommer En alldeles för dominant kvinna antagligen att skapa en undergiven man, som känner sig totalt överkörd, knappt vågar prata med andra människor och i smyg tar till flaskan som tröst. (?) Eller så kommer mannen, som är ett lejon med stolthet och som inte låter sig köras över, istället bli utslängd med huvudet före. (?) Det sjuka är att jag stött på dessa personer, allt för många gånger. Följden blir sen, att kvinnan som slängt ut sin man antagligen inte kommer att hitta någon ny. Hon kanske inte vill leva med en mes (eller toffel) och då finns tyvärr bara lejonen kvar (varför skulle det finns några andra män?) Lejon har hon ju provat på och det fungerar bevisligen inte. Även om hon hinner avverka en del män innan den insikten kommer till henne. Alternativ två är att hon faktiskt vill leva ihop med en mes och då är det bara att hoppas på att mannen trivs med att vara mes utan att ta till flaskan. Mannen som blev utslängd kommer antagligen söka efter en mera timid och underlägsen kvinna (?) för att undvika karambolaget som var i det tidigare förhållandet. Och även här får man hoppas att den timida kvinnan trivs med sin plats och inte tar till flaskan.

Ha ha ha, klockrent. Jag är den timida kvinnan! Jag undviker konfrontationer då jag alltid förlorar dom. Jag fogar mig. Jag vill inte ha en mes. Jag lever fortfarande med hopp om att en dag, en dag kommer jag på hur jag ska sätta honom på plats. Utan att höja rösten och gapa och gnälla för det fungerar inte på ett lejon. Och jag är trött på att göra det också. Det är mycket skönare i ett hem som är tyst. Så sluta propagera att kvinnor kan! Vissa av oss kanske rent utav trivs med detta (?)

Och ta det här inlägget med en nypa salt. Peace and love!

Jag lovar, jag skulle kunna skriva om precis vad som helst, men nu är jag ju typen som bara yttrar mig om jag har något viktigt att säga :P

Tänkte frångå det. Idag ska jag skriva om, dam dam dam dam dam, kläder! Nej jag försöker inte att bli en modebloggare, jag har noll koll på mode. Men jag vet vad jag tycker om när det gäller kläder. Tyvärr är jag säkert dålig på att klä mig efter min ålder. Jag håller fortf fast vid rosa toppar och tajta jeans...hm...okunskap antar jag, vet inget annat som inte i mina ögon klassas som typ tant-kläder. Försöker för fullt att trivas i klänning, går väl sådär. Det är så mycket att hålla reda på. Att den är neddragen, att den är uppdragen, att den är slät, och med den ärmlösa att den axelbandslösa bh-n håller sig på plats...puh.

Jag älskar tunikor, men dom måste vara orientaliskt, spanskt eller cowboyinspirerade. Ja ni hörde rätt, tycker cowboy och western-kläderna är skitsnygga. En blandning av arbetarklädsel som jeans, chaps, rutiga skjortor ihop med spets, fransar, mocka och urringat ;) Yepp. Tallyho!

Det ska vara vitt eller starka färger. Är inte så mycket för svart egentligen även om jag har svarta kläder. Har jag en dålig dag så gör sig svart bra. Gärna då oxå med läder och nitar. Men annars är det färger som gäller. Blå, rosa, lila mest. Nån sa till mig för en, ja kanske 25 år sedan att jag skulle använda kalla färger och hurvida det stämmer det vet jag inte men av någon anledning så är det en hel del kalla färger i min garderob.

Vad jag önskar att jag kunde använda, det kan jag säkert men har antagligen inte förlikat mig med detutan tycker att jag inte ser klok ut, är snygga korta kjolar med kavajer och blusar. Allt ser ju så mycket snyggare ut på en snygg modell i katalogen och när jag får på mig en kort kjol så ser jag en totalt dysfunktionell bild av mig själv... 

Har svårt att släppa tonårsklädseln men måste ta mig i kragen snart. Jag ser ju hur illa det ser ut på vissa andra som kommit upp i 40-50-årsåldern men fortf försöker se ut som 25. Skäms!

  Shakira, min modeikon...jag försöker dock visa mindre hud :P  

Travsporten halkade in i mitt liv när jag var 10-11 år. Helt ofrivilligt. Morbror hade länge ägt ett antal travhästar och nu lämnade han helt plötsligt ifrån sig ägandeskapet av en av travhästarna till min pappa. Det började slinka in en massa travprogram och hingstkataloger i vår brevlåda. Jag vet inte varför, men jag fastnade. Slukade hingstkatalogerna och börja dokumentera en massa stamtavlor. Jag var proffs. Jag kommer fortfarande ihåg att Lord Quick var efter Quick Pay - Tortilla. Att Utah Bulwark var efter Utah Xl - Nibby Bulwark osv osv. Dagens hästar har jag inte lika stor koll på. Jag har släppt det en aning. Allt finns ju att hitta på nätet...jag behöver inte dokumentera och lagra i minnet längre.

Det är roligt att vara en del av den här sporten. Den är folklig. Den omsätter en massa pengar. Hästarna är fruktansvärt fint iordning. Allt spelar roll. Vad dom äter. Hur dom tränar. Att dom sköts om på alla sätt och vis när dom inte är i riktigt form, liksom mänskliga idrottare på hög nivå. Dom blir superstars. Vem känner inte till Legolas, Ina Scot, Copiad, Victory Tilly, Going Kronos, Commander Crowe, Sanity eller Järvsöfaks?

Jag hade nog aldrig kommit in i den bubblan om jag inte träffat min sambo. Jag hade en massa kunskap men ingen erfarenhet. Nu tränar jag mina pållar på egen hand. Jag försöker hitta nyckeln till framgång. Dom är hästar, världens underbaraste djur. Dom kan ge mig en ekonomisk vinning som gör att jag kan jag göra vad jag vill i mitt liv. Dom skänker mig lugn, harmoni och massor av kärlek! Säg någon tillvaro som verkar bättre?    Zoogin! En av världens bästa hästar genom tiderna.

Jag hade en annan ide med den här bloggen, innan jag började med den här helt ostrukturerade. En av mina drömmar är att skriva en bok och jag tänkte uppfylla den drömmen och samtidigt blogga om det för att hålla uppe motivationen. Jag har den i huvudet, från början till slut. Eller rättare sagt början och slutet. Det som är därmellan är lite oklart. Hur fyller man ut en hel bok? Min skulle vara slut efter kanske 10 sidor. Det viktigaste hade funnits där. Väldigt komprimerat och utan krusiduller men alldeles för kort ju... Ska jag fylla ut berättelsen med en massa trams såsom personbeskrivning, bakrund och en massa dialoger? Extremt ingående beskrivning av alla händelser? Ja antagligen. Jag har ju utseenden, omgivning, tankar och bakrunder i mitt huvud, jag vet ju hur det ser och hur det funkar. Det svåra är väl att förmedla ut det så även andra ser det... Där tar min motivation slut. Oj, vad jobbigt det blev nu... Har väldigt lätt för att avfärda något som redan från början känns jobbigt... Lat? Osäker? Jag vet inte vilket som bäst beskriver min ovilja att dra igång nya projekt? Jag hoppas att jag någon dag hittar motivationen till att skriva min bok. Och kanske ett par uppföljare :) Trilogier är ju poppis